Smällar man får ta

Familjeekonomens bil var ute och krockade med en annan bil. En liten snygg parkeringsskada sådär. Lagom klantigt och lagom kul. En ny framlykta till en V70 blev det. Dyrt. Och försäkringsbolaget, i detta fall Länsförsäkringar, ville förstås ha självrisken på 1 000 kronor. Och så höjde bolaget premien med ett par tusen spänn (nya skatten på trafikförsäkringen oräknad). ”Vi lovar meddela dig om det sammantaget blir dyrare än själva reparationen”. Jovisst, självrisken är inte alls tusen spänn. I själva verket betalar jag i slutänden nästan hela reparationen själv. Uggh. Nya helförsäkringen gick på 7 350 spänn (Inkluderat så kallad länsbonus på 500 bananer, eftersom jag har andra försäkringar hos länsförsäkringar). Ganska mycket för en bil med 18 000 mil på nacken. Funderade på att slopa helförsäkringen, bilens värde är kanske 45 000 kronor. Men lite feg är man ändå… Så jag gjorde en enkel koll på Compricer, och fick fram att flera bolag var betydligt billigare. Nu kunde jag inte skryta med några skadefria år längre, men både Trygg-Hansa och Aktsam låg ändå avsevärt lägre. Det slutade med en motsvarande Trygg-Hansa-försäkring, med självriskreducering vid händelse av krock med ett av rådjuren som springer här på slätten, för 4 300 kronor. 40 procent lägre försäkringspremie och 3 000 spänn att göra något roligare för. (Eller att lägga i spargrisen, grymt).

Så har man lärt sig igen – en enkel liten koll då och då av försäkringar och andra avtal som ska bindas om och förlängas kan spara en del pengar.

Andra bloggar om: försäkringar, privatekonomi

Ränteexperter i slalombanan

Rapporterna i går om en årlig inflation på 4 procent fick de flesta ränteexperter att byta fot. Från att för någon månad sedan trott på räntesänkningar, så tror de flesta nu på höjda räntor från Riksbankens sida den 2 juli, rapporterar TT/DN. Det tycks som att experterna svänger lika fort i sina analyser som Byggmark i slalombanan.

Samtidigt bytte Riksbanken fokus när det gäller att studera inflationen, och ska numer titta mer på det gamla hederliga konsumentprisindex, KPI, och inte KPIX ( Det senare ett mått som bland annat räknat bort effekterna av ränteökningar och ökningar av momssatsen). Det är naturligtvis logiskt att främst titta på hur konsumenterna påverkas av prisökningarna, inte vad som orsakat dem. Men att byta mått är ju inget som förändrar verkligheten.

Lite märkligt är det att en räntesänkning av så många framställs som en självklar medicin mot inflationen just nu. Som Pekka Kääntä påpekar kan faktiskt en räntesänkning bidra till inflation och inflationsförväntningar, åtminstone på kort sikt. Räntehöjningen i sig ger ju hushållen – och företagen – ökade kostnader för boende och investeringar. Det kan öka kraven på löneökningar och ge högre priser. Och inte ens en räntehöjning kan råda bot på de inflationsdrivande olje- och matpriserna.

Och så det andra problemet: I en högkonjunktur kan en räntehöjning kyla av ekonomin som avsett – folk blir försiktigare med sina pengar. Men på slutet av konjunkturtoppen och på väg in i ett svårare ekonomiskt läge, så är risken att räntehöjningen i stället skapar stor osäkerhet och fördjupar en kommande lågkonjunktur.

Kom ihåg att Konjunkturinstitutet, KI, så sent som sista mars efterfrågade RÄNTESÄNKNINGAR och stimulansåtgärder från regeringen under 2009, för att möta en svagare konjunktur. UPPDATERING: Men även KI åker slalom…
Andra bloggar om: räntor