Lätt att få rätt i efterhand

DN skriver i dag om att bunden ränta visat sig vara bäst vid en del tillfällen — till exempel 2005. Det ställs i kontrast til det gamla klassiska rådet att rörlig ränta alltid är bäst i längden.

Okej, det är klart att det i efterhand alltid går att hitta tidpunkter när skulle ha varit billigare att binda räntan än att inte göra det. Problemet är att när undersökningen är klar så är den tiden för länge sedan förbi. Normalt sett – nu är ekonomi tyvärr inte alltid normal – så är en rörlig ränta ett dagspris på lån. För längre bindningstider så tar kreditgivaren (banken) bättre betalt, eftersom banken själv måste binda upp sin akrediter på längre tid. Ju längre fram i tiden bedömningar av räntan ska göras, desto osäkrare blir de. Denna osäkerhet ger högre pris.

Men det kan förstås visa sig att prognosmakare, ränteanalytiker och räntehandlare har fel i sina prognoser (och det kan gå fort). Då kan det bli så att de tagit för lite betalt för de långa bindningstiderna. I dag ligger de långa räntorna bara några procentenheter över de rörliga. Men det betyder inte att de långa räntorna är billiga, utan att marknaden tror att dagens höga korta räntor är tillfälliga. De KAN ha fel. Det finns analytiker (jodå!) som tror att den höga inflationen och därmed de höga räntorna har kommit för att bli kvar under många år. Som Jonas Bernhardsson, Redeye, i DI.

Familjeekonomen rekommenderar att den som har höga lån binder dem på olika tider. Det är en slags försäkring mot snabba räntehöjningar. Det lär inte betyda att du får lägsta möjliga räntekostnader över tid, men det betyder att du får bättre kontroll över kommande utgifter. Den kontrollen kan vara värd mycket.

Det främsta sättet att minska sina räntekostnader är annars att amortera. Det är Familjeekonomens första rekommendation till barnfamiljer som har höga lån.